Hur väcktes intresset för kognitionsvetenskap och varför valde ni masterprogrammet i kognitionsvetenskap?

Sonja: Jag tror jag bestämde mig för att läsa kognitionsvetenskap på mellanstadiet. I hemkunskapsboken läste jag en studie om hur matvarubutiker kan designas för att sälja mer. Jag tyckte det var spännande men insåg att det nog inte var en särskilt vetenskaplig studie. Jag tror det var där intresset väcktes. Hur vi tänker och varför agerar som vi gör. Jag hade koll på masterprogrammet i kognitionsvetenskap när jag gick på gymnasiet och funderade på hur jag skulle planera studierna, eftersom programmet bara ges vartannat år.

Daniel: Jag har varit intresserad av filosofi sedan jag var barn. När jag började läsa filosofi på universitetet tyckte jag att medvetandefilosofi var det mest intressanta. Jag ville förstå tänkandets och medvetandets natur och tyckte ontologi var intressant, och då ligger kognitionsvetenskap nära. Sen ville jag ha möjlighet att lättare hitta jobb. Jag visste att masterprogrammet gav mer praktiska färdigheter i bland annat statistik och programmering. Det var de två delarna som gjorde att jag ville läsa programmet.

Infriandes era förväntningar på programmet? Vad var det bästa med programmet?

Daniel: Ja, jag är väldigt nöjd. Programmet täcker många områden och det var en bra balansgång mellan teori och praktik. Man fick dels den kognitionsvetenskapliga historien och mer nutida teoretiska ramverk, dels forskningspraktiken – vad det innebär att hitta deltagare till studier och analysera data. Det gjorde att programmet faktiskt är riktigt forskningsförberedande. För min del fick jag mest nytta av att hjälpa en doktorand med hans datainsamling och analys, under projektkursen. Då fick jag hands on-erfarenhet.

Sonja: Jag trivdes väldigt bra och lärde mig väldigt mycket inom många olika områden. Jag tror att det bästa var att programmet var så brett och att studenterna kom från så olika håll. Tidigare hade jag läst kurser där alla hade bakgrund i humaniora, men här var det några som läst psykologi och fysik eller hade civilingenjörsbakgrund. Det blev många intressanta diskussioner eftersom folk visste så mycket inom olika ämnen. Jag var också intresserad av kvalitetsarbete och fick vara med i utvecklingsarbetet av programmet. Det var en väldigt tillåtande miljö där det uppskattades att man var engagerad.

Hur gick det till när ni fick idén till ert företag?

Daniel: Den näst sista terminen, under kursen ”Neuromodellering, kognitiv robotik och agenter”, läste vi tillsammans med studenter från civilingenjörsutbildningen. Vi jobbade med ett projekt där vi undersökte om det går att lära sig om naturvetenskapliga fenomen lika bra genom att använda VR-teknik som att laborera i verkligheten. Vi utvecklade en laboration av Arkimedes princip i VR och gjorde en jämförelsestudie där en grupp fick göra en traditionell laboration och en grupp fick använda VR-teknik. Sen utvärderade vi skillnaden i hur mycket kunskap de olika grupperna tillgodogjorde sig och fick väldigt positiva resultat på VR-laborationen.

När vi hade lämnat in uppsatsen var det någon i gruppen som ställde frågan: finns det inte fler sådana här fenomen som vi skulle kunna få nytta av att visualisera i VR? Då föddes idén och vi tänkte att vi behöver ju inte sluta nu bara för att kursen tar slut.

Hur kom ni igång?

Sonja: I projektet hade vi tagit kontakt med en lärare på Hedda Andersson-gymnasiet i Lund. Han gav oss feedback så att vi skulle få studentperspektivet också. De hade precis byggt upp ett VR-labb på skolan och ville fortsätta samarbetet. Vi utvecklade fler VR-laborationer inom fysik där skolan finansierade utvecklingskostnaderna. Under sista terminen på programmet jobbade vi med företaget parallellt med studierna. Vi fick rätt mycket stöd från Venture-Lab (en del av Lunds universitet som bl a uppmuntrar entreprenörskap och hjälper studenter som vill starta eget). Vi sökte och fick sedan även finansiering från Vinnova och LU Innovation.

Hur jobbar ni inom företaget?

Daniel: Stödet som vi fått från LU Innovation täcker nu lönekostnaden på heltid för en av oss i företaget, en av civilingenjörerna, medan vi andra pusslar ihop med andra jobb. Vi har inlett ett samarbete med en till gymnasieskola och fem-sex skolor använder idag VR-tekniken. Intresset är stort. Vi hoppas att så småningom kunna få igång omsättningen när vi får in fler klienter. Inom företaget jobbar jag mycket med pedagogisk design och utvecklar och designar VR-miljöerna.

Sonja: Vi har under de två senaste åren jobbat i lite olika sysselsättningsgrad. Första halvåret efter min masterexamen var jag forskarassistent hos ETG (Educational Technology Group, en forskargrupp inom kognitionsvetenskap vid Filosofiska institutionen i Lund). Där kunde jag tillsammans med Daniel bland annat göra utvärderingsstudier av laborationerna på gymnasieskolan i Lund. Jag har fortfarande samarbete med ETG. Min roll i företaget är att ha ansvar inom forskning, med utvärderingsprojekten, och kommunikation.

Det diskuteras mycket om digitaliseringen i skolan är bra eller inte. Vad tycker ni?

Sonja: Det viktigaste för att över huvud taget använda ett digitalt läromedel är att faktiskt se att det fungerar, man ska inte göra det om man inte har någon anledning till det. Det är många företag som inte gör några särskilt omfattande utvärderingar av sina läromedel. Just därför tycker vi att det är superviktigt att göra utvärderingsstudier.

Daniel: Många företag i branschen slänger ur sig en massa uttryck som inte betyder något eller är förenklade. Vi har den akademiska integriteten, vi vill inte säga något som inte stämmer utan ha belägg för det. Och vår produkt är ingen ersättning till befintlig undervisning, utan ett komplement.

Vill ni kunna jobba mer inom företaget, eller vill ni hellre forska?

Daniel: Om jag får möjlighet kommer jag att doktorera, men jag vill i sådana fall fortfarande ha en fot kvar i företaget och vara aktiv så mycket som möjligt.

Sonja: Jag känner också så. Det är bra att det finns en tydlig koppling mellan företaget och forskningen. Det skulle säkert kunna kombineras på ett bra sätt. Forskningen är ju kul, den bara kallar på en.

Har ni användning av det ni pluggade?

Daniel: Ja, jag jobbar ju med det dagligen i rollen som forskningsassistent. Och i företaget absolut. Det är en blandning av massa olika förmågor, det är svårt att säga exakt vad.
Sonja: Jag tror det är att arbeta empiriskt, att ställa upp ett experiment och försöka se vad det är vi behöver, vilken information vi saknar och hur ska vi kunna få tag i den här informationen. Det har jag haft nytta av i allt jag har jobbat med.

Har ni något råd till en blivande student på masterprogrammet i kognitionsvetenskap?

Sonja: Det är bra att redan från början fundera lite på vad man vill göra efteråt. Det finns väldigt många bra extra kurser på Humanistlaboratoriet som man kan läsa under tiden man studerar. Sedan skulle jag rekommendera att ta vara på de mer empiriska kurserna, som projekt- och metodkursen och kurserna tillsammans med civilingenjörsstudenterna. Och bygga sig ett nätverk och behålla kontakterna inom utbildningen även efter att kurserna tagit slut.

Daniel: Jag rekommenderar att skaffa sig förståelse för programmering och statistik. Det kan man få inom programmet och det är viktigt att ta vara på de möjligheterna. Det är också bra att engagera sig så mycket som möjligt i forskningsprojekt för att skaffa sig ovärderlig erfarenhet om hur forskning faktiskt går till. Projektkursen är en fantastisk kurs för just detta. Den kursen förberedde mig som mest inför skrivandet av masteruppsatsen. Och till sist: snacka med och lär känna dina kursare och ta vara på en otroligt rolig tid då du är omringad av likasinnade människor med olika bakgrund och kompentenser.